En politik för vanligt folk
Bakgrunden
För ett tag sedan samlades det skånska partidistriktets fackliga utskott, bestående av ledamöter från LOs medlemsorganisationer, för att diskutera vilka frågor som är viktigast för vanligt folk. Dvs för den majoritet av befolkningen som kallar sig, eller i vart fall borde kalla sig för arbetare. LOs medlemsorganisationer är de 14 fackföreningar som lite slarvigt kan sägas vara de traditionella arbetarfacken.
Förbundsavdelningarna fick allihop uppdraget att i sina egna organisationer undersöka och diskutera vilka frågor som är aktuella. Värt att nämna är att uppdraget handlade om att ställa frågorna på arbetsplatserna och medlemsnära, dvs inte vilka strategiska punkter som de olika förbundsexpeditionerna etc har, utan helt enkelt frågor för vanligt folk.
Ambitionen var att samla en prioriterad lista över 10 punkter eller områden som vi gemensamt kunde ställa oss bakom, och också lämna till S i Skåne för att forma en politik kring. Facken samlade alltså inte en lista på politiska förslag utan snarare en lista på områden där vi ser att vi behöver en bättre politik.
Processen
Sagt och gjort. Alla ledamöterna vände frågorna i sina organisationer och på sina arbetsplatser. Alla kom också tillbaka med sina 10 mest prioriterade områden. Det fick innebörden att utskottet istället för tio områden nu satt med strax över 100. En del gick lätt att stapla då de hade liknande innebörd, men en del var också ganska tuffa att avgöra då det i vissa fall blev väldigt branschspecifikt. Men skam den som ger sig. När vi var klara i utskottet hade vi tio punkter, eller prioriterade områden där vi behöver en politik som är bättre för den vanliga knegaren. Styrkan i processen och resultatet ligger i ett par olika delar. Dels det faktumet att det är just arbetsplatsnära frågor som lyfts fram. Men också, och kanske viktigast, den breda förankringen där ALLA förbunden faktiskt säger att just De där tio områdena, är de tio områdena som vi prioriterar. För att nämna några exempel så säger både Byggnads och Kommunal att heltidsarbeten ska vara norm på svenska arbetsmarknad, både IF Metall och Handels säger att vi behöver infrastruktursatsningar, SEKO och Livs säger att jämställdhet är ett av de viktigaste områdena. Ja kort och gott så oavsett vilka specifika hjärtefrågor en hade med sig in i diskussionen så har vi tio gemensamma hjärtefrågor med oss ut.
Inriktningen
Vilka frågor är det då? Frågor som direkt handlar om specifika arbetsplatser är såklart utelämnade då de hanteras av varje förbund för sig i deras olika kollektivavtal. Alla förbundens medlemmar är såklart också beroende av ett samhälle som fungerar. Såklart när man pratar med arbetare så lyser det igenom att tunga samhällsfrågor också ofta är knutet väldigt nära arbetet.
De tio politiska områdena är
- En pension att leva på
- Trygg och säker arbetsmiljö
- Jämställdhet
- Heltidsarbete som norm
- Ökad anställningstrygghet
- Vinster i välfärden
- Avdragsgill fackavgift
- Tänderna in i sjukvården
- Bygg landet
- Kontrollerad arbetskraftsinvandring
Ska vi vänta på S majoritet i riksdag och lagstiftning?
Nej såklart inte. Vid en första anblick över områdena kan en ganska lätt fastna i tanken ”jamen det där är lagstiftning och inget vi äger lokalt”. Jag vill påminna om inriktningen, det här är inte en lista med förslag utan istället en lista med områden vi behöver göra något åt.
Som exempel använder vi den första punkten – En pension att leva på. Givet är det i skrivande stund så att hur mycket pengar som hamnar i pensionskuvertet definitivt är en central fråga och alls ingen kommunal. Men det finns många andra sätt att hantera frågan. Ett alldeles lysande (och verkligt) exempel är från Ystad kommun där vi tagit bort avgifterna på hjälpmedel och högerpartierna infört dem igen. Det är ingen raketforskning att behovet av hjälpmedel ökar i de övre åldersgrupperna, och givet det så kommer såklart pensionen räcka längre om en slipper avgifterna.
Ett annat vanligt exempel under samma punkt är gratis eller subventionerad kollektivtrafik som vi sett i en del kommuner. När en börjar fundera i riktningen så finns det ganska mycket man med politisk vilja och initiativ kan åstadkomma i kommunen för ”En pension att leva på”.
Samma mönster ser vi i nästan alla punkterna. För att inte tråka ut dig som läser så kommer jag inte att ge exempel under alla delar, men någon till.
Den kommunala möjligheten
En viktig tanke att ha med sig är att kommunen själv i nästan alla fall är kommunens största arbetsgivare. När en då funderar på rubriker som Ökad anställningstrygghet så behöver vi inte alls fastna i att peka på lagen om anställningsskydd (LAS), utan kan peka på oss själva och fundera hur anställer vi egentligen? Som kommunens största arbetsgivare. Är det rimligt att vi anställer på visstid? Vikarier utan schema?
Samma med områden Heltidsarbete som norm. Varför ställer vi frågan om önskad sysselsättningsgrad vid nyrekrytering? Om normen, det normala, är heltid så är allt annat ett undantag och inget vi som arbetsgivare borde ta initiativ till.
Kommunen är inte bara en stor arbetsgivare. Det är också en stor aktör för köp av varor och tjänster. Även här måste vi fundera på vad vi kan göra. Såklart kan vi ställa krav på leverantörer och det är områden vi måste jobba med i betydligt större utsträckning, inte minst inom nämnda områden.
Varför?
Bara genom att tänka i lokala banor kan vi i nästan alla de tio områdena hitta en lokal möjlighet att förbättra för vanligt folk. Vanligt folk är också de som socialdemokratin finns till för. Vi kan inte låta oss präglas av uppgivenhet eller ett svårt parlamentariskt läge. Vår verktygslåda är större än så.
Med lite finurlighet och framförallt som jag skrev den politiska viljan och initiativet så kan S leverera på de frågor där vanligt folk känner igen partiet. I det långa loppet är det bra både för partiet och folket
Per-Ola Nilsson
Ordförande för LO-distriktet i Skåne
För mer information läs mer nedan:
- loskåne.se
- lo.se
- socialdemokraterna.se
- Tidigare Handlingsprogram från Socialdemokraternaystad.se
Senast uppdaterad: söndag 16 januari 2022
